Efter nederlaget mot Sörgården var det återigen dags att ladda batterierna för att möta Lerum på bortaplan. Förutsättningarna inför matchen var också goda, inga oväntade bortfall eller andra konstigheter utan tanken var att bärga tre poäng – vilket var ett par matchen sedan. Med i dagens match fanns också Ville Kangasmuukko som inte varit med och spelat i de senaste 5-6 (?) matcherna. Sett till de senaste matcherna, var det såklart positivt att få in en spelare som inte gått ner sig i den svackan de flesta spelare har haft.

Matchgenomgången innehöll inför dagens match en hel del förändringar. Snabbare och rakare spel, fler avslut var de stora bitarna som Magnus, vår evigt unge coach, tryckte på. Fullt naturligt, då vi verkligen inte imponerat anfallsmässigt i det sista. Den stora förändringen var utan tvivel kedjeformationerna. Den enda riktiga kedjan som har varit intakt säsongen igenom med John – Robert – Jonas splittrades i dag i hopp om att väcka nytt liv i spelet. Övriga formationer såg, med förbehåll för återbud till matchen, också något annorlunda ut.

Startuppställningarna såg ut på följande vis:
Jonas – Farzan – Martin
Erich – Robert – Arvid
Soheil – Ville – John

Andreas – Magnus (backar)
Per – Gustav

Efter en lovande uppvärmning började matchen i ett rafflande tempo. Redan i första bytet kunde den trogna publiken på.. 4 personer få en antydan att en fartrik och intensiv match väntade. Lerums backar fick utstå hårt tryck med en hög press i matchens inledande minut men trots det var Lerum laget som skulle få göra matchens första mål. På en kontring kunde Lerums nummer 22 göra 1-0 med ett kyligt, lågt, avslut under Joels arm. Vid ledningsmålet stod matchuret på 1.22 och efter drygt tre minuter var resultatet återigen lika, alltså 1-1.

En utvisning för Lerum vid 3.39 låg tills stor grund för målet. 50 sekunder in i det numerära överläget var 1-1-bollen i mål. Därefter följde ytterligare en kavalkad av chanser för Hovås. Till skillnad från matchen mot Sörgården fanns det en helt annan instinkt vad det gällde att göra just mål. 1-2 gjordes av John ”Boll-John” Löfstrom efter 6.45 och med vind i seglet kunde Gustav Zaar utöka till 1-3 efter 8.14. Efter bara några få minuter var ledningen utökad på nytt, till 1-4. Kort efter dagens fjärde mål för Hovås kunde Lerum göra 2-4. Målet kom efter 11.51 och att det skulle bli fler mål i matchen rådde inga direkta tvivel om. Perioden spelas dock av utan mål. Trots en utvisning som Gustav åker på lyckas vi hålla tätt, och efter en spelad period är resultatet 2-4 till Hovås favör.

I ett nästintill lika rafflande tempo som den första perioden drog den andra igång. På tre spelade minuter hade vi gått från 2-4 till 2-6 (mål genom Gustav (andra för dagen!) och Jonas). Därefter följde en forcering av Lerum. På alla möjliga (och omöjliga) sätt – med hjälp av enkla missar och på något mål lite tur – kunde Lerum inte bara reducera utan även KVITTERA till 6-6. Att det kan ske i en vanlig match är definitivt ingen konstighet, men det här var ingen vanlig innebandymatch. På en minut och tjugo sekunder hade Lerum gått från ett underläge med 2-6 till 6-6. Minuterna efter kvitteringen var lite lugnare men med en utvisning på Arvid gav Lerum chansen att ta över stafettpinnen i matchen. Det lyckades inte, den här gången, och i boxplay kunde vi faktiskt kontra in ett mål och ta tillbaka ledningen till 6-7.

Efter ledningsmålet var egentligen det roliga över i just den perioden. Kvitteringen till 7-7 kom och innan det var dags för periodvila hade Lerum gått ifrån till 9-7.

Den tredje perioden började som den första, alltså med att Lerum gjorde mål. Inte bara ett, utan tre mål på tre minuter. 12-7 och fem mål upp med 17 minuter kvar att spela. En omöjlighet? Nej. Kanske svårt och krävande, men med vilja, inställning och kanske lite extra flyt är det inte omöjligt.

Dessvärre lyckades vi inte. Reducering först till 12-8, 12-9 och sedan 12-10 följdes av att Lerum kunde gå ifrån på nytt. Med två mål upp till 14-10, och 3.55 kvar på klockan, skulle förmodligen de flesta lagen ha klappat ihop och ställt ut skorna för dagen – men det gjorde vi faktiskt inte tycker jag. Det gav resultat, och vi kom ikapp till 14-12 innan Lerum kunde avgöra och spika slutresultatet 15-12 (i öppen kasse, ska tilläggas). Trots nederlaget, och sjuhelvetes massa insläppta mål var det i alla fall ett steg framåt.

– Anfallsmässigt gör vi 12 mål utan att vinna. Det hör till ovanligheterna. För att se den mer eller mindre GALNA matchrapporten -> Klicka här (öppnas i nytt fönster)

– Vi kämpar och sliter för varandra på ett sätt som åtminstone inte jag har upplevt de senaste matcherna.

– Hade vi (det är lätt att vara efterklok) spelat på samma sätt mot Sörgården är jag nästan beredd att sätta min högra hand på att vi hade gått segrande ur den matchen.

– På söndag väntar en ny match i den förrädiska Valhalla C-hallen. Parkettgolv som har sett sina bästa dagar.. eller är det bara för ljust, halt men ändå nyinlagt? Suveränerna IBF Göteborg står för motståndet. Ett lag vi slog i inledningen utav säsongen. Det kan bli roligt, det har jag på känn redan nu.

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Spotify
Consent to display content from Spotify
Sound Cloud
Consent to display content from Sound