På lördag avslutas säsongen 2013/14. En sista bortamatch mot serievinnarna Surte IS IBK ska spelas.

Det har dessvärre varit tyst i bloggen en längre period. Mycket på grund av jobb och annat i livet, men framförallt har avsaknaden av vår ordinarie bloggmästare varit större än man kan ana. Jag har inte riktigt fyllt ut Antons stora skor helt enkelt. Referatskrivandet har sin charm för mig men det är egentligen inget jag gör frivilligt om det inte är temporärt. Att få skriva fritt däremot, utan tanke och mest på känsla, är för mig ett stort nöje. Därför bjuder jag idag på ett sådant inlägg istället. Kortfattat kommer det handla om tankar kring säsongen från början till slut, lite referenser och korta sammanfattningar om säsongens drabbningar samt framtidstankar inför nästa säsong. Självklart är det har åsikter ur min synvinkel och jag har full förståelse för att andra kan ha en annan uppfattning. Ni får helt enkelt ta det med en nypa salt om ni känner att det behövs och istället luta er tillbaka och läsa säsongens åtminstone längsta blogginlägg.

Jag kan börja med att tillägga att mitt Word på datorn bråkar lite. Det är inställt på engelska och trots att Mac är fantastiskt lyckas jag inte hitta inställningen för att ställa om språket. Med andra ord reserverar jag mig för eventuella stavfel då autokorrigeringen är ett jävla problem här. Den dödar mig. Nog om det, nu kör vi!

Säsongen började i korta drag väldigt, väldigt bra. Jag och min småländske vapendragare Andreas Engdahl kom in i laget en vecka (?) innan seriestart. Den första träningen vi närvarade på hölls någonstans utanför stan i en hall som var placerad i en källare eller nåt i den stilen. Jag har av en slump (läs: på fyllan) åkt förbi hallen vid ett senare tillfälle – och såklart känner jag igen mig – men efter den träningen, som förövrigt startade vid 21.30 om jag inte missminner mig, undrade jag var det här egentligen skulle landa. Man kan väl inte träna där och vid den tiden, tänkte jag. Träningen i sig kommer jag inte ihåg så mycket av egentligen. Jag vet att jag lirade forward med Jonas som center och John på högerflanken. Jag undrade vem tränaren, den här Magnus, var. Det var nog allt jag tog med mig ifrån det första mötet med Hovås IBK.

Säsongens första match missade jag dessvärre då mina övergångspapper inte var klara. Tre matcher i min förra klubb Vimmerby IBK, från föregående säsong, spoilerade debuten. Det blev hur som helst tre poäng i premiären. Efter en mäktig upphämtning vann vi med 8-5 och Jonas (ett annat nyförvärv för säsongen) inledde målskyttet säsongen 2013/14.

Min debut kom omgången efter mot FBC Lerum, som vi besegrade med 10-7. Även om vi ledde med 9-2 och i slutändan bjöd in Lerum något enkelt var det en härlig seger. Man vill alltid vinna och framförallt i den första matchen man spelar i en ny klubb. Mina frågetecken från den första träningen började att rätas ut. Magnus, som vid första  anblick verkade lite säregen visade sig snabbt vara en fantastisk person. Min fråga om var det här skulle landa suddades bort. Det landade sjukt bra, helt enkelt.

Segertåget fortsatte sedan när vi bortaslog IBF Göteborg i en av säsongens absolut bästa matcher. Vi vann med 6-12 borta i Torpahallen och det var en helt fantastisk laginsats som låg till grund för segern. Trots att undertecknad åkte på en “femma” för hårt spel och det i övrigt var en svängig match hade vi inga större problem med att ta tre pinnar.

Säsongens första förlust kom mot Skår IBK på hemmaplan. En tidig match som drog igång redan klockan 10.00 på morgonen föll oss inte i smaken. Skår försvarade bra och jag kan tycka att de i princip parkerade framför egen kasse men med vassa kontringar (och det är ju alltid resultatet på tavlan som räknas) kunde de vinna med 7-4. Det här var också matchen då jag, för min egen del, både tog chansen som straffskytt men även försummade den för framtiden. Ja, den första straffen skulle Jonas ha tagit. Med Zlatan som förebild blev det en klassisk stöld kan man väl säga. Första satt, utan problem, men för ovanlighetens skull fick vi två straffar i matchen och – såhär i efterhand – skulle jag inte ha lagt den andra. Jag missade. Vi förlorade. Man lär sig av sina misstag, och som bekant för de som har tränat i det sista är numera Mats vår exekutor vad det gäller straffar. Även om han inte har fått chansen ännu ska sägas.

Nederlaget mot Skår följdes sedan upp med två vinster på rad. Först mot Göteborg City på bortaplan och sedan Sportlife Kungälv på hemmaplan. Guldringen IBK stod i nästkommande match för motståndet och på pappret var det en match vi definitivt skulle vinna. Tyvärr blev det inte alls som vi hade tänkt oss. Trots en ledning med 4-1 efter en spelad period tappade vi verkligen allt i de sista två perioderna. Matchen slutade förvisso 5-5 men det kändes mer eller mindre som en förlust.

Med en något dalande form i mina ögon vann vi på nytt i omgången efter. Jumbon för stunden, AstraZeneca IF, besegrades med 12-6 i en tämligen ointressant match. Omgång nummer nio spelades borta mot Sävedalens IBK. Vi visste att de hade en stark offensiv redan innan matchen men att gå för något annat än seger är för mig otänkbart. Vi hade också möjligheten att knipa tre poäng men en sen kvittering till 7-7 med 32 sekunder kvar innebar att vi endast fick med oss en poäng ifrån den matchen.

Där och då hade vi börjat tappa i intensitet på träningarna. Vi saknade folk och med tanke på Freddans båtsejour på Östersjön fick vi allt som oftast nöja oss med en målvakt i form av Joel samt en plastvägg i den andra kassen. Det i kombination med att närvaron på träningarna var dålig tror jag låg till grund för att vi förlorade sex raka matcher. Det var inte förrän i omgång nummer 16 vi fick vinna på nytt. Å andra sidan, att komma ut ur förlusthelvetet var helt fantastiskt. Framförallt med tanke på hur hårt vi slitit för att lyckas med det. Dessutom tror jag att många spelare fick en nytändning I samband med att vi.. slapp att förlora. Vi hade varit nära ett par matcher, men med en sådan formkurva är det förvånansvärt enkelt att tappa in några enkla bollar så att motståndarna för liv i sig igen. Det positiva var att vi vann, det negativa att Anton och Jonas gick sönder.

Även om vi inte hittade tillbaka till samma flyt som i inledningen utav säsongen följde vi upp segern mot Göteborg City med att spela oavgjort mot Sportlife Kungälv i deras förrädiska parkettgolvshall. Vinst mot Guldringen hemma med 7-5 och det var en jävligt skön revansch. Speciellt med tanke på 5-5-matchen borta som på något vis banade väg för den horribla formsvackan som förföljde oss alldeles för länge. 5-5 slutade även returmatchen borta mot AstraZeneca. Jag anser (SÅKLART) att vi skulle ha vunnit den matchen men sett till den sista delen av matchen inser jag också att vi kunde ha kammat hem noll poäng om det inte vore för Freddans fantastiska räddning i spel 4-mot-4.

När man väl är inne i ett flow går det snabbt. Att skriva om allt förlustmatcher har jag inget intresse i, enögd som jag är. Sävedalens IBK mötte vi förrförra helgen. Vi förlorade visserligen med 8-5 efter mål i öppen kasse bland annat, men den matchen spelade vi ett grymt bra innebandyspel i mina ögon. De två första perioderna utav matchen var fantastiska. Det enda problemet var att Sävedalen vann matchens sista period med 6-1.

Våra eviga antagonister – Mölndals Övre – stod för motståndet senast, för att citera coach. Publikrekord slog vi dessutom. Med cirka 7-8 åskådare på plats i Valhalla C för att följa Hovås IBK var även det rekordet slaget för säsongen. På gott och ont, ska sagas. Matchen i sig var förhoppningsvis spännande. Den innehöll faktiskt det mesta av blod, svett och tårar. Okej, tårarna var att ta i. Men blod och svett, definitivt. Mölndal, som har sin fostran inom ishockeyns värld, sparade inte på krutet och det var mer än en duell som var på gränsen. Samtidigt är det sporrande och jag älskar matcher där det smäller ordentligt. Att få dela ut några rejäla tryckare är bland det roligaste som finns. Vi spelade dessutom väldigt, väldigt bra. Ett rakt och vårdat spel banade vägen för en ledning med 6-4. John satte dessutom ett av säsongens snyggaste mål med en backhand på ett delikat Niklas Jihde-manér. Jag vet inte vad det kan ha att göra med, men kanske peakade vi (likt Sävedalen-matchen) lite för tidigt. Tvåmålsledningen förvandlades till 6-5 och tillslut till 6-6. Tråkigt nog, trots ett PP för oss i matchens slutskede, blev det också slutresultatet.

Nu står vi inför säsongens sista drabbning. Surte, som har vunnit serien, står för motståndet. Om man ser krasst på det ska vi egentligen inte ha en chans. Men jag tycker, sett till de senaste matcherna, att vi faktiskt har alla möjligheter. Det handlar om att gå till sig själv och bestämma vad som krävs och vad vi måste göra. Det kommer nämligen att krävas ett sjukt jobb. 2-10-förlusten mot dem senast sved. Den känslan önskar åtminstone jag att slippa. Förmodligen kommer vi till spel med ett decimerat manskap. Magnus, Nordwall, Ville (?), Engdahl, John och Robert saknas. På skadelistan återfinns fortfarande Jonas och Anton som inte kan spela.

De som ska göra jobbet är följande spelare: Freddan i mål med Joel som back-up. Gustav, Mats och Sulan. Jonte, Farzan, jag, Erich, Arvid och Pelle.

Förutsättningarna är kanske inte optimala. Men med samma inställning som mot Mölndal och Sävedalen, samma energi och riviga spel, så tror jag att vi kan överraska. Allt handlar om en väldigt enkel och egentligen uttjatad filosofi. Motivation slår klass. Kan vi visa att vi vill vinna, och kämpa för varandra, fixar vi det här. Vi har inget att spela för mer än hedern och samvetet. För mig är det självklart att vilja avsluta säsongen med  en jävligt bra match. Oavsett resultat ska vi vara stolta efter matchen.

Jag kommer att göra vad jag kan för att lyckas med det. Jag hoppas ni gör ert bästa.

Det blev inte så mycket tankar kring framtiden inser jag. Den ser i alla fall ljus ut kort sagt.

Väl mött,
Er tillfälliga lagkapten
# 22

2 kommentarer
  • Coach
    4:13 e m, mars 2014

    Du är fantastiskt Martin! Till övriga kan jag bara säga, gå ut och njut av att få spela Innebandy på lördag och gör er själva och varandra stolta! Jag ser fram emot att höra referatet efteråt

  • Anton
    10:08 f m, mars 2014

    “Magnus, som vid första anblick verkade lite säregen..”
    Hahaha – “lite” ;D

Kommentarer avstängda.

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Spotify
Consent to display content from Spotify
Sound Cloud
Consent to display content from Sound